A Nordic Breeze

A Nordic Breeze

Breeze blogg

Vi har försökt att få till en kombination av ett liv i Stockholm och ett mer äventyrligt liv på båt. Vi kommer här att berätta om resans alla äventyr, i såväl med- som motvind.

We have tried to combine a life back home in Stockholm with a more adventorous life on a yacht. Here we will tell you about our adventures.


Tongatapu and Nukualofa

Tonga 2014Posted by Sabina Tue, December 02, 2014 02:19:00
We went in to Nukualofa on a Sunday. A Sunday, then everything is closed, except the churches and the bakeries. Luckily though, a friend boat had booked a taxidriver to take us around the island. The first stop was the royal house in Nukualofa, then the church the royal family attends. The king and his family have their own seats in the very front where they can see everyone.

Vi åkte in till Nukualofa på en söndag. En söndag, då är allt stängt, ja förutom kyrkor och bagerier. Vårt första stopp var kungens hus i staden, sen kyrkan som kungafamiljen besöker varje söndag. Kungen och hans familj har bänkar allra längst fram, därifrån kan de se alla kyrkobesökare.
On the very east side, towards the open ocean, the blowholes are. It was lowtide and a calm day when we were there, otherwise it would have been a heavy salty shower for Ella and Jakob standing by the railing.

På den östra sidan, mot det öppna havet, slår vågorna in. Det var lågvatten och en lugn dag när vi var där, annars hade Ella och Jakob fått en rejäl saltig dusch där de står.
Haamonga a Maui, or the Burden of Maui, is 800 years old stone trilithon in the north of Tongatapu. Maybe it was the gateway to the old kings royal compound, the entrance for visitors to the king sitting safely on his thrown with his back to another high stone construction and a long stick in his hand to hit every potential foe. Just imagine building this with the limestones that weighs 30-40 tons. A large number of people was needed and a construction of wooden slits and constructions to transport and place them. Or maybe the oral tradition is true; it was done by the demigood Maui since they really are too heavy for any man to handle....

Haamonga a Maui, eller Mauis börda, är en 800 är gammal stenkonstruktion i norra Tongatapu. Kanske var det porten till den gamle kungens gård, den där besökare fick gå in när de skulle till kungen som satt på sin tron med ryggen mot en annan stenkonstruktion och med en lång klubba i handen för att kunna slå ner ev fiender. Tänk bara vilket jobb att bygga det med kalkstensblock som väger 30-40 ton. Det krävdes många man och träkonstruktioner för att flytta dem och resa dem. Eller så var det kanske som den muntliga traditionen berättar; att halvguden Maui reste stenblocken eftersom de är alldeles för tunga för vanliga män.
A workday and commuting for sailors. Everyone went in to town for checking in and some necessary shopping.

Arbetsdag, infartsparkering och pendling för seglare. Alla skulle in till stan för att checka in och göra nödvändig handling.
Look! The consulate of Sweden, could be good if we were in trouble....

Men titta! Ett svenskt konsulat så här långt borta...
The market in town was superb. Almost anything that you might need in fruit and veggies, locally grown, really fresh.

Marknaden i staden var riktigt bra. Nästan allt som kan önskas i frukt och grönsaker, allt lokalodlat, ekologiskt och superfräscht.
Or maybe some woodwork....

Eller kanske något träarbete...
Big Mama had a schoolday for the younger sailors; important words, spelling and pronunciation, and ice cream and donuts as rewards. They all enjoyed it.

Big Mama hade skola för båtbarnen. De fick lära sig en del viktiga ord, både stavning och uttal, som belöning fick de glass och donuts. Det var nog en bra skoldag ;)
When the schoolday was over, they all played volleyball.

När skoldagen var slut blev det volleyboll för alla yngre.
Dinnertime.

Middagsdags.








  • Comments(0)//www.nordicbreeze.se/#post60

Haapai

Tonga 2014Posted by Sabina Tue, December 02, 2014 00:32:41
We sailed to the Haapai group where our friends Georg and Jakob came for a visit. Haapai, where the islands are quite different from the Vavau-group, showed us the grey colours in the beginning. But it also delivered the most genuine villages and people, a bit different wildlife, and a perspective of the powers in the nature from the hurricane that hit the Haapai group early this year.

Vi seglade ner till Haapai-gruppen där våra vänner Georg och Jakob mönstrade på Breeze. Haapai, med öar som är rätt olika mot öarna i Vavau, bjöd på grå färger i början. Men vi fick också se de mest genuina byarna och uppleva mer traditionell tongansk kultur, och så fick vi också se spåren av krafterna i den orkan som drog över ögruppen i början på året.
Flying foxes and kingfishers just by the beach where we took the dinghy.

Flygande hundar och kungsfiskare, precis vid stranden där vi åkte med dingen.
Halloween, some scary creatures took the dinghy around the anchorage....

Halloween, några läskiga figurer tog dingen runt ankringsplatsen...
We needed a fire on the beach after meeting up with them, and a good dinner and peaceful monopoly game on our friend boat Lumbaz.

Vi behövde en brasa på stranden efter att ha träffat dem, och en god middag och fredligt monopolspel ombord på vår vänbåt Lumbaz.
Of course we went snorkelling in the beautiful blue. Really anjoyed it, so vivid and colourful and varied.

Självklart snorklade vi också i det vackra blå. Vi njöt verkligen av det, så levande och färggrannt och varierande.
In Haafeva we met almost everyone from the village one day. We were going for a walk to the eastern side and the village, and they were all doing the opposite, they went to the ferry dock on the western side for the delivery of the week.

På Haafeva mötte vi nästan alla från byn en dag. Vi ville gå på en promenad till östra sidan ön och byn, och byborna gjorde det motsatta, de gick till färjebryggan på den västra sidan för veckans leveranser med fraktskepp.
Veini, a woman that we met and talked to on the dock, asked her daughter Lepolo to guide us to the village and show us around. Lepolo took us to the school, the headmaster invited us the next day for a visit. We promised to bring some footballs (soccer balls) for the kids to use on the perfect lawn outside the school building.

Veini, en kvinna som vi mötte och pratade med på kajen, sa till hennes dotter Lepolo att ta med oss till byn och visa oss runt. Lepolo tog oss till skolan, huvudläraren bjöd in oss på besök dagen efter. Vi lovade att ta med ett par fotbollar som skolbarnen skulle kunna använda på den perfekta gräsmattan utanför skolbyggnaden.
When we came to the school the day after, they had prepared a new football field with goals. Everyone was prepared for playing, the schoolwork for the day was playing football with us sailors.

När vi kom till skolan dagen efter hade de gjort en fotbollsplan på skolgården med nya mål. Alla var förberedda på att spela fortboll, dagens skolarbete var att spela fotboll med oss seglare.And some other games with the footballs....

Och några andra lekar med fotbollar....
This is the school, the pupils and the teachers:

Här är skolan, eleverna och lärarna:
Veini really wanted to invite us for a traditional lunch at her house. We enjoyed her hospitality and food, one could say it provides a perspective on the appreciation and the importance of inviting guests to one´s home. Her son sang to us, traditional songs.

Veini ville verkligen bjuda in oss på en traditionell måltid. Vi mer än uppskattade hennes gästfrihet och mat, man skulle lätt kunna säga att det gav oss ett perspektiv på vikten av att förstå och uppskatta gästfrihet och viljan av att bjuda in gäster till ens hem. Hennes son sjöng för oss, traditionella sånger.
In the next weather window we sailed further south, towards the capital Nukualofa.

I nästa väderfönster seglade vi vidare söderut, mot huvudstaden Nukualofa.




  • Comments(0)//www.nordicbreeze.se/#post59

Andra sidan av Vava´u.

Tonga 2014Posted by Sabina Mon, November 10, 2014 03:25:11

Andra sidan av Vava´u, så långt österut som möjligt, är inte riktigt som den delen av skärgården som de flesta håller sig till. Det är också en del som man inte får missa. Det här är vindsidan av skärgården, åtminstone den yttre sidan av öarna. Ankringen på insidan av öarna ger vackert stilla vatten. Öarna lockar till promenad, till utsikt över det stora blå utanför skärgården. Otroligt nog så finns det också en röjd stig på både Kenutu och Umuna. Dem tog vi, och det här fick vi se när vi ankrat dingarna vid stranden:

The other side of the Vava´u archipelago, as far east as possible, is a bit different from the part of the archipelago where most boats stay. It is a part not to miss. This is the wind side of the archipelago, at least the outer side of the islands. The anchorage of the leeward side of the islands is in the flattest and bluest water. The islands tempted us to walk, for a view over the outer side, over the big blue. Amazingly though, there is a path both on Kenutu and Umuna. We walked them, and this is what we got to see when we had anchored the dinghies by the beach:

Det var tre olika sorters växtlighet. Palmer, träd och slingriga buskar på läsidan, sen de magiska pandanus som sägs kunna flytta sina rötter, och till sist de torra tallarna som gjort en matta över den röda jorden när de släppt sina långa barr på marken.

There were three different types of vegetation. Palms, trees and trailing bushes on the leeward side, then the pandanus which is said to be able to move its roots to water, and then finally the dried out pine trees which gave us a rug of long needles to walk on.
På andra sidan. Ett blåare hav än den färggladaste målning, och så klart. Vi kunde se en ensam stor sköldpadda simma i de stora vågorna, långt där nere.

The other side. The bluest ocean, the clearest water, we could see a lonesome big green turtle swim in the big waves, far down there.

Ett utkikstorn med soltak och fastbyggda väl begagnade plastsäten.

A lookout tower with sun-shelter and built-in well used plastic chairs.

Klättra ner på yttersidan.

Climbing down to the outer side.

Den andra ön, en djup grotta, bad I svalt vatten. Små små räkor simmade undan när de fick nya badkamrater i vattnet.

The other island, a deep cave and a swim in cool water. Tiny small shrimp swam away when the swimmers jumped in.

Lågvatten, långgrunt, stilla och varmt. Perfekt för ännu ett bad.

Low tide, shallow water, warm and calm sea, perfect for another bathe.




  • Comments(0)//www.nordicbreeze.se/#post58

Vava'u, Tonga

Tonga 2014Posted by Sabina Sun, November 09, 2014 16:02:19
The Vava´u Group in the Kingdom of Tonga is almost like the Stockholm Archipelago, almost, but also different. Yes, it is an archipelago, one with green islands, neither very big nor high, but with both cliffs and beaches and old twisted trees. That makes it almost like Stockholm. But then there is the big difference, all the life in the water. There is coral, shells, nudibranch and anemones; there is all the fish, the whales, the turtles and the octopus. The Vava´u archipelago is also different from French Polynesia that we just came from, neither the low atolls nor the high green islands.

Vava´u i Tonga är nästan som Stockholms skärgård, nästan men också väldigt olika. Visst är det en skärgård med varken speciellt höga eller stora, men gröna öar med gamla väderbitna träd, och med både klippor och stränder. Ungefär som Stockholms skärgård. Men sen kommer den stora skillnaden, allt liv under vattnet. Det är koraller, snäckor, sjöanemoner och plattmask, det är fiskar, valar, sköldpaddor och bläckfiskar. Vava´u är också olika mot Franska Polynesien som vi precis kommit från. Det finns varken de låga atollerna eller de höga öarna.
Tonga is the oldest and last remaining Polynesian monarchy, and the only Pacific nation never brought under foreign rule. The first hereditary king Aho´eitu, born around 950, was the son of the beautiful Tongan maiden Va´epopua and the creator god Tangaloa. The kingdom then started to grow and with the help of fierce warriors and large double-hulled canoes the kingdom was once extended all the way from what we today say is Rotuma in the west and Tokealau in the north via the Lau Group, Wallis and Futuma and Samoa, to Niue in the east.

Kungariket Tonga är den äldsta polynesiska monarkin, och det enda land som alltid varit självständigt. Den första kungen med arvsrätt var kung Aho´eitu som föddes runt 950. Han var son till den vackra ungmön Va´epopua och skapelseguden Tangaloa. Kungariket började växa med hjälp av vilda krigare och stora katamarankanoter och sträckte sig som allra mest över det som idag är Rotuma i väster och Tokelau i norr via Lau-gruppen, Wallis and Futuma och Samoa till Niue i öster.

It used to be a high island in Vava´u but a very long time ago there were some old spirits in Samoa that looked out on the ocean from their tall mountains. Their mountains were so tall that they could see everywhere from there. Except when they looked south toward Tonga, then the Mt Talau stood in the way of their view. The spirits made a decision; they would go down to Tonga, cut the mountain down and put it on top of their own mountain so that they would come even higher up and see the whole world without any obstruction. One night, the spirits could only come out at night, they took their bush knives and went down to Tonga. They started cutting the top of the mountain. The people in Vava´u saw them; they started crowing like roosters and tried to fool the spirits that the sun was rising. The spirits didn´t fall for that trick, they finished cutting the top off the mountain and were just about to carry it to Samoa when the people in Vava´u called for Tafakula. Tafakula was a spirit of Tonga and she was famous for her cunning ways. Tafakula quickly went to the eastern side of the island where the sun rises. There she bent over, lifted up her skirts and exposed her buttocks to the moonlight. The Samoan spirits saw the bright moonlight reflected and thought the sun was rising. They instantly dropped the top of Mt Talau and fled back to Samoa. The Mt Talau has been flat ever since and what was once the top is now another island in the Vava´u archipelago.

En gång för länge sedan fanns i Vava´u en riktigt hög ö. Det var på den tiden som de gamla andarna i Samoa brukade sitta på sin höga ö och titta ut över världen. Deras ö var så hög att de kunde se överallt när de satt på dess topp. Överallt utom åt söder förbi Tonga där berget Talau stod i vägen för deras sikt. Andarna bestämde sig för att ta sig ner till Tonga och hugga av bergstoppen och istället ta med den hem till Samoa och sätta den på deras eget berg så att de skulle komma ännu högre upp och kunna se ännu längre bort. En natt, andarna kunde bara komma ut på natten, tog de med sig sina stora knivar och gick ner till Tonga där de började skära av toppen på berget. Men människorna i Vava´u såg vad de höll på med och började att gala som tuppar för att lura andarna att det var morgon. Det tricket gick inte andarna på, de skar av bergets topp och skulle precis ta hem den till Samoa när människorna i Vava´u kallade på Tafakula. Tafakula var en ande från Tonga som var känd för att hon var så smart och klurig. Tafakula gick direkt till den östra sidan om ön där solen går upp. Hon böjde sig fram, lyfte upp sina kjolar och lät fullmånen skina på hennes vita skinkor. Andarna från Samoa såg månens starka reflexer på hennes rumpa och trodde att solen höll på att gå upp. De släppte ögonblickligen bergstoppen i havet och flydde hem till Samoa. Ända sedan dess har Talau varit ett platt berg och det som en gång var bergstoppen blev istället en till ö i skärgården.

We went out of the water again. Guess who we met? The pig of the beach taking the bath of the day.

Upp ur vattnet igen. Gissa vem vi mötte på stranden? Grisen på täppan som tog dagens bad.

On the islands… horses, cows, goats; all walking more or less free, always keeping an eye on you, on you who is the visitor of their land.

På öarna… hästar, kor, getter. De går mer eller mindre fritt och lösa, håller hela tiden extra koll på dig, på dig som beträder deras land.

But what is the best, asking us, is under water. That is where you get the best variety in the wildlife, both the big and the small and all the colours. There are different anemone fish, both hiding and trying to chase you away, and the delicious batfish that Per and Francois caught. The first time we tried the batfish, yum yummy, super delicious. Go hunt them again! (Though the fish quickly learned to avoid the snorkelers with a spear.) And they caught a couple of big jacks, big enough for delicious potluck dinner for the crew of five boats. smiley

Men vad som är allra bäst, om du skulle fråga oss, är livet under vatten. Det är där som naturen visar bästa variationen, både i arter, storlek och färger. det finns söta olika anemonfiskar som både försöker gömma sig eller jaga iväg dig, och Per och Francois sköt delikata batfish för första gången. Supergoda, jaga dem igen! (Tyvärr lärde sig fisken snabbt att undvika snorklare med spjut.) Och så sköt de ett par riktigt stora jack, stora nog för fem goda fiskrätter till knytis för besättningarna på fem olika båtar. smiley





  • Comments(0)//www.nordicbreeze.se/#post57