A Nordic Breeze

A Nordic Breeze

Breeze blogg

Vi har försökt att få till en kombination av ett liv i Stockholm och ett mer äventyrligt liv på båt. Vi kommer här att berätta om resans alla äventyr, i såväl med- som motvind.

We have tried to combine a life back home in Stockholm with a more adventorous life on a yacht. Here we will tell you about our adventures.


More Moorea

Franska Polynesien 2013 - 2014Posted by Sabina Wed, December 11, 2013 17:41:04

Vår sista kväll uppe i Leeward-öarna bjöd på de mörkaste molnen med tromber, vind och regn. Vi tog upp ankaret tidigt tidigt morgonen därpå, när solen precis tittade över horisonten. Vinden hade lagt sig men havet bjöd på rullande stora svall, vi fick gå för motor från Huahine ner till Moorea. Tio timmar senare släppte vi ankaret i vackra Opunohu Bay. Så skönt. Stilla vatten och doften av tiare-blommor och de lockande gröna bergen. Nu hoppades vi på att få en vacker morgondag så vi skulle kunna köra runt hela ön med vespor.

Our last night in the Leeward Islands gave us the darkest sky with wind, rain and water spouts. We took up the anchor early early in the morning after, at first light. There was hardly any wind but big swells; we had to go by engine from Huahine to Moorea. Ten hours later we dropped the anchor in Opunohu Bay. Felt so good, quiet water, the smell from the tiare flowers and the tempting green hills. We hoped for a beautiful tomorrow, if so, we would rent scooters and drive around the whole island.

Ja! En vacker dag! Vespor för oss och en tur runt hela Moorea, och upp på nästan alla mindre vägar som vi kunde hitta.

Yes! A beautiful day! We rented scooters and drove around Moorea, and on almost all the small dirt roads that we could find.

Den högsta punkten vi kom upp till var Belvedere, en riktigt vacker utsiktsplats över Opunohu Bay, Mont Rotui och Cooks Bay. Opunohu är den största bukten på Moorea och det var här, trots namnen, som Kapten Cook ankrade 1777 och blev väl mottagen av den mäktige krigaren Mahine.

The highest point we got to was Belvedere with a beautiful view over Opunohu Bay, Mont Rotui and Cooks Bay. Opunohu is the largest bay in Moorea and it was here, despite the names, where Captain Cook anchored in 1777 and was well received by the great warrior Mahine.

Det måste ha varit så svindlande för Cook när han kom hit. Högt uppe i de gröna bergen fanns flera stora byar med odlingar och heliga platser. Innan européerna kom hit var dalarna ofta lika befolkade som kustområdena. Det var också täta kontakter mellan bergsbyarna och kusten, massor av fiskbens- och snäckskalslämningar visar att det åts mycket fisk och skaldjur tillsammans med frukten, grönsakerna och brödfrukten. Här uppe bodde polynesierna i mer än sexhundra år innan de i början av 1800-talet övergav sina bosättningar uppe i bergen och flyttade ner till missionärerna vid kusten. Den första arkeologiska utgrävningen var 1925, sedan dröjde det ända till 1960-talet innan det blev en större utforskning av den gamla bosättningen och maraen. Undrar om det inte var den gamla muntliga traditionen som hjälpte Emory och Green och att det berättades för dem att det en gång i tiden var en mäktig och viktig plats högt uppe i bergen. Annars måste det nästan vara som att leta efter en nål i en höstack… eller snarare i en regnskog.

It must have been tremendous for Cook when he arrived to Moorea. High up the green mountains there were several villages with holy maraes. Before the Europeans conquered the Society Islands the mountain areas were as populated as the coast. And the people living high up the mountains maintained useful and tight relations with the coast area. Numerous fish bones and shell fragments shows that they had plenty of sea food with the bread fruit and the vegetables. The Polynesians lived for at least six hundred years up the mountains before they, in the beginning of the 19:th century, deserted their houses and maraes for good and joined the religious missions on the coast. The first archeological investigations were undertaken in 1925, and then it took some years, not until 1960, before archeologist Green with team could carry out some more important and rewarding research. Wonder if it was the oral traditions that told Emory and Green that it used to be a very important place up the high mountains. Otherwise it must have been like looking for a needle in a haystack… or rather like looking for it in a rainforest.

Vi hittade en roulotte vid vägen där vi fick den allra godaste lunchen; färsk tonfisk- och baconhamburgare, med supergoda lokala grönsaker och sallad, skön jazzmusik, och så såklart en hund under bordet. Men ”Dick´s Deli, Stuff yourself with our sausage” prövade vi inte….

We had a superb lunch at a roulotte by the road; fresh tuna and bacon burger with the best local vegetables and salads, cool jazz and of course a dog under the table. But the “Dick´s Deli, Stuff yourself with our sausage” we didn´t dare trying…



  • Comments(0)//www.nordicbreeze.se/#post49