A Nordic Breeze

A Nordic Breeze

Breeze blogg

Vi har försökt att få till en kombination av ett liv i Stockholm och ett mer äventyrligt liv på båt. Vi kommer här att berätta om resans alla äventyr, i såväl med- som motvind.

We have tried to combine a life back home in Stockholm with a more adventorous life on a yacht. Here we will tell you about our adventures.


Viti Levu, the main island in Fiji

Fiji 2015 - 2016Posted by Sabina Sun, November 15, 2015 18:10:51

The two days of sailing from Minerva Reefs to Fiji were two days with strong wind, 25 – 40 knots, and rough sea. It was a fast passage, it took us less than two days, and we had to reef as much as possible to not arrive in the night, but it was not the most comfortable one. It felt really good to arrive in the grey capital of Fiji.

De två dagarnas segling från Minerva till Fiji blev två dagar med hård vind, 25 – 45 knop, och stora vågor. Det blev en snabb passage, knappt två dagar, trots att vi revade så mycket som möjligt, men det var inte den mest bekväma. Det kändes skönt att komma fram till Fijis grå huvudstad.

Fiji is a country of 322 islands, and more than 500 smaller islets, that range from large volcanic ones with high mountains and lush forests to sandy dry ones with limestone cliffs. Some say that you can get the same variety in landforms and seascapes in a couple of days travelling around Fiji that would take you months in the whole continent of Africa. So whatever you are looking for, if not snow and ice, you will probably find it here in the middle of the Pacific.

Fiji är ett land som består av 322 öar och mer än 500 holmar. Här kan du stiga iland och utforska höga gröna berg med frodiga gröna skogar eller sandiga torra öar med kalkstensklippor. En del säger att du kan få samma variation på landskap om du reser runt ett par dagar i Fiji som skulle ta dig månader om du reste runt hela kontinenten Afrika. Så vad du än söker, så länge det inte är snö och is, kan du säkert hitta det här i mitten av Stilla Havet.

The capital Suva was our first stop in Fiji. The British decided, 1877, to build up a new town on the largest island in Fiji and make it the capital of Fiji instead of keeping the old one on the small island Ovalau. Who else but the British would choose the rainiest side of the island and start building the capital where only a few settlements were? Nowadays however, it´s the largest city in the Pacific with a third of the population in Fiji.

Huvudstaden Suva blev vårt första stop i Fiji. Britterna bestämde 1877 att bygga en ny stad på den största ön i landet och göra den till den nya huvudstaden istället för att behålla den gamla på den lilla ön Ovalau. Vilka andra än britterna skulle välja den regnigaste sidan av ön och börja bygga upp en huvudstad där det bara fanns ett par bosättningar? Nu, hursomhelst, är Suva den största staden i Stilla Havet och har en tredjedel av Fijis befolkning.

The reason for us to check in at Suva was Chico. Chico, our dog who has travelled halfway round the world, who is filled up with vaccinations and treatments and who also got a couple of exceptions from Biosecurity regarding sailing to Fiji, was brought to the only place for quarantine. He spent a week at the quarantine as the only dog, which meant he spent his days at their office or in the big garden. Only sleeping time in the cage. He got spoiled. And we had a great time in Suva, stocking up with fruit and veggies and getting spoiled taking the taxi every day.

Anledningen till att vi checkade in i Suva var Chico. Chico, vår hund, som har rest halvvägs runt jorden, som är fylld med vaccinationer och behandlingar och som fått ett par undantag från Biosecuritys regler om att segla till Fiji, skulle sättas i karantän. Han fick en vecka i karantän som enda hund, vilket gjorde att han spenderade dagarna på kontoret eller i den stora trädgården. Buren användes bara för att sova i. Och vi hade en bra vecka i Suva, vi handlade upp oss på frukt och grönt och blev bortskämda med att ta taxi varje dag.

When Chico was released from quarantine and we had stocked up with everything we wanted or needed (found a great book shop by the Unversity of Fiji, the best book shop so far in the Pacific), we took off to the dry islands in the Yasawas and touristic Denarau. After some great time with friend boats we went to the marina Vuda Point. Vuda will be our base in the cyclone season but this time the reason was a new gearbox. Does the boatwork never comes to an end?

När Chico blev frisläppt från karantän och vi hade handlat upp oss på allt vi önskade eller behövde (hittade den bästa bokhandeln vid universitet i Suva, den bästa hittills i hela Stilla Havet) så seglade vi västerut till de torra öarna i Yasawas och till turistiga Denarau (kändes som en turistort i Medelhavet) Efter en del tid med gamla båtvänner blev vårt mål marinan Vuda Point. Den kommer att vara vår bas under cyklonsäsongen men den här gången var det för att byta till ny växellåda. Tar båtjobb aldrig slut?

We travelled around the island by car when we were stranded on the hard, and got a good look at the inland, the dry west side and the lush east side. The differences in the eco-systems and the differences in cultures are clear; maybe the comparison to experience the African continent in a couple of hours is correct. When it comes to the wildlife though, you don’t see much, well the birds, the butterflies, the frogs and the introduced mongoose are everywhere. The mongoose was introduced to control rats at sugar fields. But they are agile predators which choose their meals and that made them implicated in the extinction, or decline, of several bird species, some endemic, in the islands. Since the 1950s control of mongoose has been under investigation, but at least at Viti Levu we saw them happily crossing the roads everywhere.

Vi körde runt Viti Levu med bil när vi ändå var strandade på land, och fick uppleva såväl berg och floder, den torra västsidan och den frodiga östsidan. Skillnaderna i både natur och kultur är tydliga, så kanske stämmer det där med att uppleva Afrikas kontinent på ett par timmar. Men när det kommer till det vilda djurlivet fick vi inte se mycket, jo det är fåglar, fjärilar och grodor överallt, och den introducerade mungon överallt. Mungon togs hit för att fånga råttor på sockerfälten, men de är snabba rovdjur som väljer sin egen mat och har därför bidragit till att utrota, eller i vissa fall drastiskt minska, många fågelarter, vissa endemiska för Fiji. Sedan 1950-talet har man försökt utrota eller kraftigt minska antalet med mungos, men vi såg dem nästan överallt lyckligt obekymrade springa över vägen.

The animal that Ella kept looking for was not any of the wild ones but the horses. Horses are everywhere. They are a good way of transportation in a country where a car is really expensive compared to the salary. They carry men and they carry tools, they earn their own living. They walk more or less free in between the jobs and the mares foal almost every year. What else could be better?

Det djur som Ella höll utkik efter var inte något vilt, det var hästar. Och hästar finns nästan överallt. De är ett bra transportmedel i ett land där bilar är mycket dyra jämfört med löner. De fraktar och förflyttar både män och deras verktyg. Mellan jobben går de mer eller mindre fria och sköter sig själva, och stona fölar nästan varje år. Vad kunde vara bättre?


Fiji is a country with shops within walking distance almost anywhere. We drove a very remote dirt road between the sugarfields and found the smallest shopping centre. Perfect! What a great chance to get an ice cream or a cold drink. Per knocked and tried to call them, but no one heard him. The only other soul was their dog sleeping outside the entrance. We probably came the wrong time when they didn’t expect anyone to stop by, we had to drive on with nothing cold or refreshing.

Fiji är ett land med små affärer inom gångavstånd nästan överallt. Vi körde den mest avlägsna grusvägen bland sockerfälten och hittade det allra minsta shoppingcentret. Perfekt! En glass eller något kallt att dricka skulle sitta fint. Per knackade och ropade, men inte en själ kom fram. Den enda, förutom vi, var deras sovande vakthund utanför dörren. Vi kom nog dit fel tid, mitt på dagen när det aldrig brukar komma förbi någon kund. Vi fick vi köra vidare utan något kallt och uppfriskande.

In the old days, 500 BC to late 19th century cannibalism was considered the ultimate revenge. Bodies of enemies were either consumed on the battlefield or brought back to the village spirit house where they were offered to the local war god before butchered, baked and eaten on the gods’ behalf. We drove by the tomb of Fiji’s most notorious cannibal outside Rakiraki, the northern part of Viti Levu. Udreudre, who lived in the early 19th century, was probably one of the most notorious cannibals ever. In his grave every stone represents a victim eaten by the chief, which adds up to 872. Udreudre had an enormous appetite and consumed every piece of his victims, he ate little else and didn’t share any parts of the bodies.

Från 500 f.Kr. till sena 1800-talet var kannibalism den fulländade hämnden på en besegrad motståndare. Den besegrade blev antingen uppäten på stridsfältet eller så togs kroppen hem till byn där den offrades till den lokala krigsguden innan den styckades, kokades i jordugn och sedan åts upp till gudarnas ära. Vi körde förbi graven där Fijis mest ökände kannibal ligger begravd. Udreudre levde på första halvan av 1800-talet i norra Viti Levu och hans grav ligger längs vägen i Rakiraki. Varje sten i Udreudres grav representerar en av de kroppar han åt upp, det blir 872. Han hade en enorm aptit och åt varje del av hans fienders kroppar, han åt nästan inget annat och delade aldrig med sig.

When the job on Breeze finally was ready and she was floating in the water again we set sail. We sailed along the north side of Viti Levu and dropped our anchor at Viti Levu Bay since the weather forecast said a cyclone was maybe building up. We took the dinghy to the little village Navuniivi for the sevusevu and were welcomed and blessed. Navuniivi is a little Methodist Fijian village with the friendliest calmest atmosphere and very well organised and also the cleanest little village we´ve seen. We really liked it and were happy that the weather gave us a reason to make an unplanned stop here.

När så arbetet på Breeze äntligen var klart och hon åter låg i vattnet hissade vi segel igen. Vi seglade längs Viti Levs norra kust till öns största bukt, Viti Levu Bay, väderprognosen sade att en cyklon kanske skulle byggas upp och här ankrade vi säkert och skönt. Vi åkte in till byn Navuniivi med vår sevusevu och fick vår välsignelse och vårt välkomnande. Navuniivi är den allra finaste renaste lilla by vi sett med de allra vänligaste fijier. Vi gillade verkligen vår tid här och var glada att vädret fått oss ankra här.

The people in the village told us about the road behind the village that led to their different fields and growings, and whenever there is a road or trail leading somewhere it is so tempting to see what is on the other side of the hill or behind the curve, just to see where it goes. So we decided to take a walk one of the days. And we walked to the other best side of the hill where we met Jakob.

Folket i byn berättade också om sina fältoch sina odlingar, och om vägen som leder till andra byar, och när det finns en väg eller stig är det så frestande att se vart den leder och vad som finns på andra sidan berget eller bakom krönet. Så vi bestämde oss föratt ge oss ut på utflykt och kom till ännu en bästa sida av bergsåsen där vi träffade Jakob.

Jakob invited us to his house where also his father, Joe Senior, lives. Joe senior was in the army when he was young and had been doing his duty in the Middle East and India. Now he was recovering from a stroke and went for a walk every day, checking up the fields and how everyone was doing. In the other houses in the settlement lived cousins, brothers, sisters and uncles. We met Jakobs siblings Joe Junior and Samu and his sister Mary who just moved back from Auckland. We were also invited for second breakfast by his uncle. We loved the atmosphere and decided to come back the day after and go for a walk to the waterfall with Jakob and his brother Samu.

Jakob bjöd in oss till sitt hus där hans far, Joe Senior, också bor nu. Joe Senior var i arméen när han var ung, han hade haft sina uppdrag i Mellanöstern och Indien, men aldrig under strid. Nu hade han flyttat ihop med sin son och försökte återhämta sig efter en stroke, varje dag gick han på promenad längs fälten och tittade till både odlingar och släktingar. I bosättningen bor Jakobs farbröder och kusiner, bröder och systrar. Vi träffade hans farbror som bjöd in oss på senfrukost, hans syster Mary som flyttat hem från Nya Zeeland, hans bröder Joe Junior och Samu. Vi hade gärna stannat hela dagen men bestämde att vi skulle koma tillbaka dagen efter för en tur upp till vattenfallet med Jakob och hans bror Samu.

When we arrived the day after Samu and Joe were ploughing, preparing for growing cassavas. They grow almost everything on their land; aubergine, bananas, beans, cacao, chilli, corn, cucumber, herbs, lemons, potatoes, tarot and tomatoes, well anything that grows would probably grow here; they also have their fishponds with fresh water fish for everyone in the settlement but mainly for selling to shops and restaurants.

När vi kom tillbaka dagen efter höll Samu och Joe på att plöja, de skulle plantera kassava. Här odlar de nästan vad som helst, de odlar aubergine, bananer, bönor, chili citroner, gurka, majs, potatis, tomater och örter; nästan vad som helst kan växa här. De har också sin egen fiskodling med färskvattenfisk, fisk för de som bor här men främst för att sälja på marknaden och till affärer.

When the fish for dinner was taken up and the plough was put aside we were all ready for the hike.

När dagens fisk var upplockad och plogen ställd åt sidan var vi redo att ge oss av mot vattenfallet.

Joe and Samu Jr, four years old, showing the way. Samu Jr sat on a horse before he was half a year old. And he really looked like he was born in the saddle (no he couldn’t be, they don’t have any saddles, they are all bareback riders who might have a jacket or a blanket to sit on). Samu´s brown horse however listened to everything little Samu did with the rope instead of snaffle and his very short legs.

Joe och Samu Jr, fyra år, visar oss vägen. Samu Jr satt på hästrygg innan han ens blivit ett halvår. Och han såg verkligen ut som att han var född i sadeln (men nej, det kunde han inte vara, här har de inga sadlar, kanske en filt eller jacka bara att sitta på). Samus fuxfärgade häst lyssnade och lydde sin lille ryttare hela tiden trots att han hade ett rep istället för ett träns och så korta ben att de knappt räckte att skänkla med.

In the pond under the waterfall we could see some fish and prawns, there are also eels living here. Jakob and Samu told us that they sometimes walk up here in the evening, they wait for the moon and then walk the little river back down to the settlement fishing the prawns. In the morning they have their buckets full.

I dammen under vattenfallet kunde vi se en del fiskar och små räkor, det finns också ål som bor här. Jakob och Samu berättade att de ibland vandrar upp till vattenfallet på kvällen, väntar tills månen gått upp och sedan vandrar ner i bäcken och fiskar räkor. På morgonen när de kommer tillbaka till husen har de hinken full med färskvattenräkor.

In the pond under the waterfall we could see some fish and prawns, there are also eels living here. Jakob and Samu told us that they sometimes walk up here in the evening, they wait for the moon and then walk the little river back down to the settlement fishing the prawns. In the morning they have their buckets full.

I dammen under vattenfallet kunde vi se en del fiskar och små räkor, det finns också ål som bor här. Jakob och Samu berättade att de ibland vandrar upp till vattenfallet på kvällen, väntar tills månen gått upp och sedan vandrar ner i bäcken och fiskar räkor. På morgonen när de kommer tillbaka till husen har de hinken full med färskvattenräkor.

We took another trail back from the waterfall. Joe picked us fresh cacao. It tastes quite good, like fresh toffee, the hard inside of the seed is what is dried and prepared for cocoa.

Vi tog en liten annan väg tillbaka. Joe plockade färska kakao till oss. Bönorna är goda att suga på, som en färsk karamell med hård kärna, den hårda kärnan är vad som torkas och görs till kakao.

When the cacao fruit is yellow, it´s ready for harvesting.

När kakaofrukten är gul är den klar att skördas.

It felt sad following the wind and leaving wonderful Navuniivi in Viti Levu Bay. It is absolutely a place that we want to return to, hopefully with our daughter Amanda, we wish that the weather will make it a place to go to when she arrives.

Det kändes nästan lite sorgset att segla ifrån guldkornet Navuniivi i Viti Levu Bay, men vi kommer att segla tillbaka, förhoppningsvis när vår dotter Amanda är med, så att hon också kan få ta del av vår absoluta favoritby på Viti Levu.











  • Comments(0)//www.nordicbreeze.se/#post63